Resan

Klockan ringer och jag slår upp ögonen. Det är tisdag morgon. Huvudvärk kom inte som en trevlig överraskning denna dag.
Duschar, äter frukost och beger mig så småningom till tågstationen för vidare transport till flygplatsen. Klarade mig smärtfritt genom säkerhetskontroller och bagageinlämningstjosan och gick inte vilse en enda gång. Det är förmodligen tack vare Amanda som guidade runt mig när vi skulle till Irland tillsammans!

När jag sitter och väntar på att tiden ska ticka på samt att jag ska få reda på vilken gate jag så småningom ska till får jag reda på att avgången är framskjuten tjugo minuter. Ajdå, det innebär också att jag bara har 40 minuter på mig att ordna så att jag befinner mig på ett tåg mot Lyon när vi har landat… 

Flygplanet anländer till Paris och jag rusar mot ”bagage-rullbandet” och hoppas innerligt att min väska ska dyka upp! Det kommer den ena röda väskan efter den andra och jag känner hur jag står och stampar på stället. Jag har inte tid med att vänta, klockan var 18.51 och tåget skulle gå klockan 19.00! Varifrån visste jag inte ens. Slutligen får jag mitt bagage, rusar fram till en man som ser ut att vara någon slags informationsnisse eftersom han sitter vid ett bord med massa papper. Han kan inte engelska så på skolfranska lyckas jag lista ut vad han menar och springer dit han  förklarat. Jag ser en buss, ska jag åka BUSS? Nåja, jag har inte tid att fundera på detta utan jag hoppas på bussen precis innan den åker. Försöker skicka sms och ringa till familjen jag ska till men det fungerar inte. Slutligen ringer de mig och jag försöker förklara hur det ligger till men samtalet bryts...

Mannen med papperna på flygplatsen hade sagt någonting om tio minuter till mig. Det tog en halvtimme innan bussen stanna de på ”Gare de Lyon”. När jag slutligen är inne i den stora stationsbyggnaden andas jag ut. För klockan är 19.40 vilket innebär att jag utan tvekan missat mitt tåg. Alltså kan jag lika gärna ta det lugnt. Jag letar upp min tågbiljett och ser att det inte alls står ”Gare de Lyon” på det. Det står att jag skulle åkt tåg direkt från flygplatsen. AJAJAJ, vad gör jag nu?! Letar efter personal. Jag hittar biljettförsäljningen och ställer mig i kö. Jag visar fram min biljett och förklarar att jag nog kommit fel, men att jag gärna vill åka till samma destination som min biljett visar. Biljettförsäljerskan kan heller inte engelska (!?) men jag får en biljett av henne till Lyon Pard dieu. Dit jag ska. Hon säger också att tåget går om tio minuter. Snabba ryck och jag lyckas faktiskt hitta rätt  tåg! Fortfarande får jag inte tag på familjen och jag börja känna lite smått panik. De har inte ringt mig än och jag känner inte för att stå ensam på Lyons station klockan 22.00 ikväll. Ringer pappa och ber honom logga in på min mejl för att skriva till familjen hur det ligger till. Pappa skriver mejl och skickar även sms till dem för att de ska läsa mejlen ockkså. En timme innan jag kommer fram till stationen ringer familjen och säger att de har läst mejlet och att de väntar på stationen.

Äntligen kan jag andas ut!!!! 

Jag blir hämtad på stationen i Lyon åker bil i ca två timmar och när klockan är halv ett anländer vi till huset. Huset är litet men trevligt, givetvis inte alls som jag föreställt mig – men det är det ju aldrig. En rundvisning i huset, sedan får jag gå och lägga mig. I mitt rum hittar jag tre söta teckningar från barnen.