Bestämmer mig för att ta mig
en liten, liten promenad men på vägen ser jag Isabelles gamla mamma hoppa från
sida till sida i diket. Bilen står bara några meter ifrån henne, mitt på
grusvägen. Vad sysslar hon med!? När jag kommer fram ser jag att hon plockar
valnötter. Jag stannar för att hjälpa henne och vi fyller en kasse med nötter.
När senare har duschat och
torkar håret framför brasan passar jag på att knäcka nötter. Värmen från brasan,
smaken av valnötterna och lukten från elden gör att jag plötsligt blir
överväldigad av julkänslor. Dessutom är det en helt annan grej att mumsa i sig
nötterna som man själv har plockat, jämfört med de man har köpt i affären till
jul.
Jag måste bara säga det: Det är såååå skönt att vara på landet!!!
Jag känner hur hela jag kan andas ut och bara vara. Även fast att familjen inte
bor mitt inne centrum i storstaden Clermont-Ferrand utan i förorten Aubière så
är det ändå väldigt mycket asfalt, väldigt mycket hus, väldigt mycket bilar och
väldigt lite natur där. Detta däremot, det var precis vad jag behövde. Lite
lantluft och lite nya intryck. Gamla gedigna byggnader och lite åkrar. Kan det
bli bättre? (Ja, jo havet kunde ju
förvisso varit lite nämre…) Jag har alltid haft en dröm om att åtminstone
tillfälligt få bo i ett gammalt, charmigt och rustikt hus på landet – nu är jag
mitt uppe i min dröm!
Jag sitter med Marine och
Romain i lekrummet. ”Nu är jag trött på
det här” säger Marine uppgivet. ”Vad är det, Marine” frågar jag. ”Du bara skriver och skriver, vi leker
faktiskt mamma-pappa-barn och du är storasystern” Säger hon sedan skarpt
och spänner ögonen i mig. ”Men storasystern måste ju göra sina läxor” försöker
jag med. ”Nejdu, du skriver den sidan ner
sen räcker det!”
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar