Kinestrubbel?

I väntan på lektionen hoppar killen bredvid mig lite närmre för att fråga en sak om läxan. Jag svarar men han sitter kvar... Han är lite blyg, heter Hao-Fee och är hur snäll som helst. Han brukar befinna sig där jag är och tar varje tillfälle att prata med mig. Har förut fått kommentarer som ditt namn är fint, ditt hår är fint...etc. Lite sådär så man har börjat fundera ibland, okej är han intresserad eller vad är grejen? Jag klargjorde därför tidigt för honom att jag har pojkvän, visade bild och allt. - För att vara på säkra sidan liksom.
Idag när vi sitter där och väntar på lektionen frågar han mig "Känner du dig ensam?"  

Gud vad fånig jag är! Här har jag gått och trott att killen kanske varit kär i mig så är han bara rädd för att jag ska känna mig utanför! Vad rart :) Känner mig lite dum som trott något annat och förklarar vänligt för honom att jag inte känner mig ensam - visst att jag inte förstår när de snackar kinesiska allihop men oftast brukar jag ju prata med min "bästa kineskompis" Xiang-Yu. (Som var hos läkaren just idag)

Så frågar han sedan om jag ser dåligt eftersom att jag har glasögon. Ja, jo jag är närsynt förklarar jag för honom och han berättar att han också är närsynt - men att han bara använder glasögonen i klassrummet för att se tavlan. (Okej, jag tycker ju personligen det är smartare att kunna se klart hela tiden men det håller jag för mig själv..) Här lutar han sig då fram och viskar "Du borde inte heller ha glasögonen på dig hela tiden, för du är mycket vackrare utan". Huh!?!? Här hamnar jag i lite lätt chocktillstånd, tackar men byter kvickt samtalsämne och konversationen avtar smidigt. Puh! 


När jag kommer hem från skolan berättar Jluc att jag fått två paket på posten idag!!! Jag har ju dock lovat båda avsändarna att inte öppna förrän på min födelsedag så jag får väl allt hålla mitt löfte. Nu ligger de vid fotändan på ett av mina två nattduksbord och väntar på rätt dag :)