Hösten stormar in, bokstavligt talat. Det börjar försiktigt med kyliga sensommar kvällar och dimmiga morgnar. En och annan dag skiner solen medan kalla vindar sveper fram över landskapet. Då vet man, snart nog är hösten här. Går man i fjärde klass är det dags att skaffa ny skolväska, ladda pennskrinet och plasta in alla nya skolböcker man får. Tog man däremot studenten i våras är det kanske nu dags för studier på universitet eller högskola, kanske resa och upptäcka världen eller så har man fullt upp på sitt första jobb...
Efter mycket grubblande, tvekande och sömnlösa nätter hade jag bestämt mig,
jag ville åka till Frankrike som au pair!
Jag tog tag i saken, anmälde mig hos en organisation och började ansökningsprocessen som krävde både tid och pengar. Mina ansökningar blev godkända både i svensk och fransk agentur, sedan var det bara att vänta på att få svar. Ivrig som jag var kollade jag mejlen klockan 6 på morgonen innan jag åkte till jobb. Lika så klockan 16.30 när jag kom hem igen. Efter två veckor började jag förlora min iver. Tiden gick och jag kände hur oddsen sjönk för varje dag. Sökte jobb. Skrev in mig på arbetsförmedlingen. Gick på jobbintervju. Gjorde upp budget om hur jag skulle spendera mina pengar för att klara mig utan inkomst under hösten. Så plötsligt när jag tror att hoppet är förlorat ligger där en dag ett mejl i min inkorg.
Det är agenturen i Frankrike som har matchat min ansökan med en fransk familj i centrala Frankrike!
Tre barn & en katt. Barnen är 10, 6 och 5 år gamla.
Nu hoppas jag bara att familjen är intresserad av mig. Det finns hopp om framtiden! Håll tummarna :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar