Måndagen den fjortonde november, en bröllopsdag

På nätterna när jag egentligen ska sova, då ligger jag vaken ibland. Inte hela nätterna tack och lov, men det tar ett tag innan jag somnar. Då hinner jag höra lite ljud i väggarna. Förut har jag tänkt att,sluta fåna dig nu Sandra, det är bara som det knakar lite i väggarna eller så blåser det ute... Men igår hördes det närmare och tydligare än så, ungefär en meter ovanför huvudkudden hörde jag krafsande och smådunsande och andra obehagliga ljud i väggarna. Det är möss i väggarna! Obehlaget kom som ett brev på posten och jag fasade för att otäckingen skulle gnaga sig ut och ramla ner på mitt huvud under natten. Detta hände tack och lov inte och idag när jag tänker tillbaka så känns det högst orimligt att mössen skulle gnaga sig genom väggen och ramla ner i mitt ansikte... (som tur är!, men jag kan lova att det var ett frenetiskt krafsande igår natt!) 


Förmiddagen sitter vi inne och lyssnar på Madame Canale som håller lektion om adverbens böjningar. Ljuset släcks och det börjar tjuta. Madame Canale hejdar sig ett ögonblick och säger "Det är brandövning. Ska vi stanna kvar eller gå ut"? Frågan hänger lite tom kvar i luften och det slutar med att vi får gå ut i friska luften i några minuter tills det slutat tjuta. Lite brandövning då och då är inte så dumt faktiskt.


När vi insupit oss lite nytt syre gick vi in för att fortsätta lektionen. Vi skulle nu i grupper om tre, välja ett ämne och skriva frågor om detta ämnet. Frågorna skulle vara sådana frågor som vi ansåg att fransmännen borde veta, lite allmänbildning med andra ord. Min grupp valde musik och vi krafsade ner några frågor om bl.a. MJ, Lady Gaga, Céline Dion, Edith Piaf (så klart!) och The Beatles.


Måndag = Judo. Med alla tre i bilen efter judon lägger jag fram förslaget, idag ska vi ha en tävling. Den som är sist uppe i badrummet får göra armhävningar! När jag låst upp ytterdörren blir det fart på alla tre kan jag lova. Ytterkläderna slängs av och de hinner halvvägs upp i trappen innan jag ens hinner påpeka att kläderna ska vara på sin plats i garderoben, annars gills det inte. Kläderna kommer in i garderoben och när jag så småningom kommer upp i badrummet är de på väg att hoppa ner i badkaret. Himmel vad fort det gick! Håren tvättas och kropparna skrubbas och vips är det klart. Jag kan lova er att såhär fort har det inte ens nästan gått någon gång! Jag överdriver inte om jag säger att hela proceduren idag tog lika lång tid som det i vanliga fall tar för dem att klä av sig och hoppa i badkaret!
 Jag tror bestämt jag ska prova den här taktiken fler gånger ;) 


I vanliga fall är det pust och stön innan vi ens lyckas komma in i badrummet. Därefter så ska det tjivas och bråkas och berättas och fjantas och skrattas och lekas innan alla kläderna är av. Väl i badet så ska det vara tillräckligt mycket vatten i karet innan man får börja tvätta håret på dem, för att de fryser annars. När de är färdigtvättade brukar de heller inte vara kvicka upp ur vattnet för då ska de bara leka en stund till.


Efter badet står läxläsning på schemat. Marine har "lecture", det vill säga att hon ska läsa en liten text ( oftast 2 eller 3 meningar) Och detta tar längre tid än man kan tro. Dels är det mycket svårare för de franska barnen att lära sig läsa eftersom att man inte uttalar alla bokstäver, dessutom uttalar man bokstäver olika beroende på vilken ordning de står i och så finns det ju olika uttal när de olika symbolerna hänger med, exempelvis (e, é, è, ê och ë) Marine har jättesvårt för att läsa och hon har ganska ofta problem med att skilja b och d åt, samma sak som p och q. Om jag inte har helt fel för mig så tror jag att dyslektiker har svårt att skilja på dessa två bokstäver? Hur som helst så tycker jag så synd om henne för jag vet inte riktigt hur jag ska hjälpa, hon tycker inte alls om att läsa eftersom att det är så svårt för henne. Jag har aldrig haft några problem med läsningen så det är så svårt för mig att "förstå" henne...


Romain har däremot lite kruxigt med alfabetet så han sitter nu bredvid mig och skriver A, B, C, D upprepade gånger i en mall jag gjort till honom. Emellanåt räknar han (på eget initiativ) hur många bokstäver han har gjort och frågar mig vad siffran heter på engelska. Han tröttnade nu på att sitta ordentligt och slängde upp fötterna på bordet.


Idag är det Jluc och Isabelles bröllopsdag. Jluc hade gömt presenter bl.a. under filten i soffan   barnen skulle få ge dem till henne sedan sa han. Jag vet faktiskt inte om hon har fått dem än eller vad det är i presenterna. Men visst är det lite gulligt ändå? :) Kanske att jag fått reda på vad det är i presenterna imorgon och kan berätta det för er.