Åhåhåå, vilken torsdag! Vilken torsdag!

En vanlig torsdagsmorgon innebär att jag tar bilen till tramway-stationen La chaux. Därifrån åker jag tramway till skolan. I bilen ligger Aymerics musik & judo-väskor för att det ska gå kvickt och smidigt när han slutar skolan. Därför tar jag på mig min varma, goa, fina kofta - just för att jag inte kommer utföra någon särskilt stor fysisk aktivitet under dagen och jag som är lite frusen av mig är svag för dessa stickade, värmande koftor. Kjol kan man ju också passa på att använda när det väl är torsdag och man ska ströva runt i stan på lunchrasten.
Denna morgon skrider på precis som vanligt tills att jag skuttat ner för trapporna till tramwayen och spanar in informationstavlan för att se hur många minuter jag måste vänta på det lilla röda tåget och möts av det faktum att det INTE GÅR NÅGON TRAM PÅ HELA DAGEN PGA AV STREJK.
 Min lilla hjärna chockvaknar och växlar om till högväxel. Ta bilen till skolan och försöka hitta en annan parkering någonstans? Nej, det är inte ens ett alternativ. Jag vänder på klacken och springer tillbaka mot bilen. Brummar hem genom byn på två röda sekunder, byter bilnycklarna mot cykelnycklarna och trampar på som en tok genom morgonkaoset i form av stadstrafik och avgaser och rödljusen. (Det jag gillar med att cykla genom morgontrafiken är att man känner sig rätt smidig när man svichar förbi alla bilar som står i långa köer vid rödljusena eller andra små trafikstockningar. Att åka bil till stan tar såå mycket längre tid än att cykla så jag förstår faktiskt inte varför det inte är fler som väljer cykeln, eller åtminstone tramwayen?) Med högsta puls och rodnad i ansiktet anländer jag till skolan och känner hur djupt jag ångrar att jag valde stickad kofta och kjol i morse... Kjolen har snurrat ett halv varv och kasat upp, koftan var helt för varm att ha under vinterjackan denna oplanerade cykeltur och är därför inte riktigt lika fräsch längre. Flåsande möter jag mina klasskamrater utanför en av skolbyggnaderna, "vi har nog bytt klassrum" säger de. Jag följer dem och vi hittar rätt klassrum.  OCH JAG KOM I TID! 

 Åh, vilka förtjusande bilder. . . ? Åtminstone kan man konstatera att man kan ha ganska så kul med en kamera när man väntar på att tioåriga Aymeric ska bli klar på musikskolan. Faktum är att jag och min nu fungerande kamera tog oss en liten promenad i byn och plåtade lite här och där. Men så blev det för kallt och jag återvände till bilen för att fotografera: mig själv och ett clementinskal. Är det inte ganska tufft att kunna skala en clementin så att skalet liknar en lussebulle??