Det blåser väldigt mycket denna fredag i december...

Hujedamig vilka stormvindar! Det fick bli bilen för att lämna barnen till skolan. En och en sprang de från ytterdörren till bilen där jag stod och kämpade mot blåsten genom att hålla upp bildörren för dem. Äldste pojken fick vi vänta på (för han har en sanslös förmåga att alltid gå till toaletten i syfte att göra nummer två så fort jag säger att de ska klä på sig till skolan. . .) 

Till skolan kom vi så småningom och jag parkerar intill trottoaren. När vi skulle hoppa ut ur bilen inser Marine att hon har trasslat in sin väska i bältet och blir jätte, JÄTTE ledsen. Väskan som hon har runt sig sitter fast i bältet som i sin tur sitter fast i väskan. Givetvis sitter Marine på sidan som vätter ut mot vägen och alla andra bilar, dessutom kan jag inte krypa in andra hållet för att där är en massa barnstolar och annat bråte i vägen. Jag går och öppnar bildörren på hennes sida, ställer mig och försöker lugna denna stackars rödgråtna Marine samtidigt som jag försöker trixa loss henne och se till att bildörren håller sig på plats. 

Hur i allsindar har hon lyckats med att trassla in sig såhär???Allt sitter ju fast i allt och hon kommer inte loss! Bildörren som jag öppnade lite försiktigt för att komma till blåser upp med ett ryck och ut i vägen, tack och lov kom där ingen bil! Men sedan blåser den kvickt tillbaka och ger mig en rejäl smäll i baken, aj! Marine tappar ena vanten som flyger ut ur bilen, jag hinner stampa på den och plocka upp den innan den blåser för långt ut i vägen. På något vis lyckas jag också lyfta över bältet och hon kommer loss (puh!) men hon får lämna väskan i bilen, intrasslad i bältet.

 Romain tar jag i handen (egentligen av ren vana, men idag mest av rädsla för att han ska blåsa iväg!!) VÄNTA!! Ropar han, livrädd för att hans keps ska försvinna i blåsten. Jag tar kepsen i andra handen och vi forsätter kämpa oss genom yrvädret. Att hålla rak kurs är inte lätt och jag kan inte låta bli att skatta. Romain vänder på huvudet och ropar genom stormen, "Detta är inte roligt Sandra" men han ler han också och vi kommer slutligen omtumlade fram till skolbyggnaden. 

I morse, när jag ännu gick i pyjamas och huttrade av tanken på vädret så slog det mig att blåst nog faktiskt är ett väderförhållande jag inte tycker om. Jag har förmågan att finna tjusningen i och lösningar på de flesta väder men blåst, nej det tycker jag nog inte om bestämde jag mig för. . . Kläder efter väder, innebär det då antingen en baddräkt för att i största mån undvika vindmotstånd, eller en stor skyddsdräkt med hjälm för att skydda sig från alternativa flygande föremål?? 

Men nu när jag varit ute i denna blåst:
Jag fann tjusningen i de starka vindarna också.  :)

Idag är det sista skoldagen och jag ska strax bege mig till tramwaystationen. (Nog för det hade varit kul att prova, men jag tänker icke riskera livet genom att vingla mig fram på cykel i detta oanständiga väder!)