Så sitter jag här då en söndagsmorgon och tittar genom gamla bilder och filmer som jag hittar lite här och var på datorn. Är det inte ganska fantastiskt hur en bild eller ett litet suddigt videoklipp kan frambringa sådana starka känslor? Att musik har sådan otrolig makt över vår kropp och sinnesställning? Viss musik har man vissa händelser förknippade med, och dessa kommer så klart fram när just den musiken når öronen.
Det finns en del av mig, en ganska stor del, som är relativt gammaldags och traditionell. Om man tar en snabb titt på samhället idag och jämför det med en av Astrid Lindrens filmer såsom Emil i Lönneberga, eller varför inte min favorit; Barnen i bullerbyn. Är det bara jag som någon gång önskat att jag vore ett av barnen i bullerbyn? Eller fick rida barbacka, barfota genom mossiga skogar på Emil i Lönnebergas häst Lukas?
Att få bo i sådana charmiga, mysiga och gedigna hus. Man levde nära naturen och jag är helt övertygad om att det var lättare att leva i nuet, då.
Det är nog en av mina starkare, omöjligrare drömmar - att få leva som dem för en vecka, eller åtminstone för någon dag. För om jag ska vara helt uppriktig, jag skulle inte vara beredd att permanent ge upp alla framgångar mänskligheten åstadkommit inom forskning och medicin sedan dess. Att kunna stå under rinnande, alldeles lagom varmt varmvatten i duschen. Kylskåp och frys. Doften av nytvättade kläder som tvättats i tvättmaskin. Fotografera och fånga stunder med videokameran för att sedan kunna titta på alsterna igen - och minnas, inombords uppleva känslorna igen.
Nej det var inte bättre förr men jag är inte övertygad om att det är bättre nu heller. Jag tror stenhårt på uttrycket "skönheten ligger i betraktarens ögon". Jag kan välja att se på världen ur den synvinkeln att tekniken och det virtuella håller på att ta över västvärlden samtidigt som krig och svält regerar i u-länderna. Om jag vill. Men jag kan också välja att se på världen som en vacker plats fylld av möjligheter. Förstå det vackra i regn som faller. En soluppgång. Inse lyckan och glädjen som föds i närheten av släkt och vänner, nära och kära.
Tänk vad världen är bra egentligen. Och vad jag är lycklig att jag lever! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar