En buljonghistoria

Hon har länge gått och tittat på honom. Han brukar komma och veckohandla om helgerna. Oftast på lördagsförmiddagarna, det har hon sett. Man lär sig helt enkelt känna igen vissa kunder efter ett tag. Allra första gången hon lade märke till honom var när hon stod och packade upp findus köttfärssås på burk. Medan hon satte upp burkarna en efter en prydligt på rätt hylla kunde hon inte undgå att märka den bekymrade mannen som sakta strövade genom butiken med lätt förvirrad och sökande blick. När han kom till samma gång hon stod i så klev hon ner från pallen och frågade honom om han hittade det han skulle. Han tycktes bli lite generad av frågan då en lätt rodnad spred sig i hans ansikte. Han harklade sig och berättade att han letade efter buljongtärningar. Grönsaksbuljong skulle det vara. Med ett vänligt leende guidade hon honom rätt bland hyllorna, såg till att han fick sin grönsaksbuljong…

Nästa gång han kom till butiken och såg henne frågade han henne om buljongen igen. Nästa gång igen. Det hade blivit ett stående skämt och en lätt och trevlig bekantskap växte sakta fram mellan dem. En lördagsförmiddag frågade han om hon ville gå ut med honom. De blev vänner och så småningom också ett par. Buljonghistorien är en kär historia de minns väl efter alla år tillsammans.
Hur ser då deras framtid ut? Hur fortskrider historien?

Ska man följa den gamla mallen man använde förr i tiden så förlovar de sig, gifter sig och sedan skaffar de barn. Ska man följa dagens modell så skaffar de barn, förlovar sig och gifter sig. Alternativt i ordningen förlovning, barn, giftermål.

När ändrades ordningen och varför? Vad är det som avgör vad man väljer att göra först? Hur tror ni Buljongkillen och Icatjejen gör? Och vilket är rätt?

En artikel på DN.se väckte min uppmärksamhet. ”Färre gifte sig i fjol” lyder rubriken.
Är det så att det är färre som gifter sig idag? Som väljer samboförhållande framför äktenskap?
Min spontana tanke är att man vill göra det så okomplicerat som möjligt vid alternativ separation. Eller att man helt enkelt är rädd för att binda sig, man vill vara helt säker innan man gifter sig. För det är klart att det är långt mycket enklare att bryta ett samboförhållande än ett äktenskap. Men en viktig fråga Buljongkillen och Icatjejen måste ställa sig är vad som egentligen är vad som egentligen binder dem samman mest. Äktenskap eller barn?

För skaffar de barn tillsammans är det inte bara ett förhållande de avslutar. Då är det en familj de splittrar. Ett eller flera barns trygghet. Har man barn tillsammans kommer föräldrarna aldrig riktigt att kunna utesluta varandra ur sina liv. Ett krav ställs på dem, de måste kunna prata och planera tillsammans fortfarande.

Gifter man sig först och skiljer sig innan man får barn så är det givetvis bökigare att separera än om man hade levt i ett samboförhållande. Men när skilsmässan är klar så har man inget ansvar kvar. Då kan man bo på varsin sida av jordklotet om man så vill eller känner att det behövs.

Nu är det som såhär att Buljongkillen och Icatjejen förlovar sig. Några år senare gifter de sig och så småningom bildar de också familj och får två glada tvillingpojkar. Under förlovningen fick de prova på känslan av att vara bundna till varandra, tills de den dag var säkra på att det är denna person jag vill dela mitt liv med. Äktenskapet blev en bekräftelse och ett beslut om att de valde att viga sina liv åt varandra och med det löftet vågade de också skapa en familj. Och så klart, lever de lyckliga i alla sina dagar. Snipp snapp snut så var denna sagan slut.

Bilden är en bild jag tog av min dataskärm när jag tittade på ett avsnitt av Halv åtta hos mig på Tv4play. Det är nog den fräckaste bröllopsbild jag någonsin sett! För visst är den dramatisk och effektfull? Inte som de gamla bröllopsfotona som man har sett på väggarna hos farmor & farfar minsann! 

Och farmor och farfar, jag tycker visst att era gamla foton är fina, de vet ni ;)