Vid femfikat ville Marine väldigt gärna ha crêpes. Ja, vad gör man, hon fyller ju år, klart hon ska få crêpes på sin födelsedag! Okej, *svälj*. Crêpes, det kan ju inte vara så svårt, det finns ju lite färdigblandad smet i kylen så det är ju inget som kan gå fel med smeten i alla fall!
Crêpes ska ju vara så tunna och barnen är ju så himla kräsna...! Jag vrider järnet för att få smeten att rinna ut jämnt men det blir inte jämt tjockt överallt och jag fasar för reaktionen när jag är klar och ropar på Marine."Åh, vad bra de är" Säger Marine och medan hon häller socker på sin crêpe.
Vaaa, tyckte du de var bra!? Frågar jag Marine chockat.
"Ja, de är mycket bättre än de mamma gör"
Just DEN reaktionen var inte vad jag väntat mig, men jag tror det beror på att Isabelle brukar bränna vid sina crêpes lite, för hennes är mycket jämnare och finare än mina blev, det kan jag lova!
Men glad och nöjd över att Marine åt dem tog jag tag i disken.
Idag fick jag ett brev på posten...
Farmor har visst läst mina blogginlägg flitigt ser jag ;)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar