Torsdsag. Ingen vikarie. Tomatsås. Kladdkaka.

Vi blinkar vilt för att undvika att få snöflingor i ögonen när vi stegar mot barnens skola denna morgon. Aymeric och Marine viker som vanligt först av för att gå mot sin skolbyggnad medan jag och Romain fortsätter mot byggnaden längre bort för de yngre barnen. Allt är precis som vanligt. Tills att vi då blir stoppade i hallen av Beatrice som hon heter. Hon brukar stå och säga godmorgon till alla när de kommer in i hallen och idag stoppar hon mig och Romain. "Romains fröken är sjuk så därför är det ingen skola för honom idag". Lite förvirrad och förvånad svarar jag att okej, så det innebär att jag ska gå hem med Romain igen? Och det skulle jag. Himla lustigt att de inte har vikarie, jag menar att ta hand om en klass 5-6åringar en dag kräver ju inte en doktorsexamen direkt... Jag bestämmer mig för att ringa Isabelle för att kolla så att allt verkligen står rätt till och hon menar på att jag hade gjort rätt. Jag skulle ta med mig Romain hem igen och ringa till Madame Durand för att meddela henne att hon inte behöver hämta Romain efter skolan idag.

Madame Durand, Tata. Jag har nog inte berättat för er om henne. Det är dam i 50-60årsåldern  på vår gata som brukar hämta Romain i skolan på tisdagar och torsdagar då jag skjutsar runt Aymeric på aktiviteter. (Under den tiden stannar Marine i skolan på fritids). Tata som hon heter är lite av en dagmamma skulle man nog kunna säg. Jag har dock aldrig riktigt förstått mig på henne, för hon hälsar aldrig på mig! Lite småskum men hon verkar vara snäll vid barnen och till synes tycker de om henne...
Hur som helst, jag ringer henne, berättar för henne hur läget ligger till och hör och häpna hon är till och med trevlig mot mig i telefonen! 

Lägg tillmärke nu: Jag har ringt och pratat på franska, och gjort mig förstådd! Och det kändes hiiimla bra (:

Isabelle ringer sedan igen för att tala om att det kommer en snubbe vid tvåtiden för att laga kylskåpet (JAAA!) och så säger hon lite bekymrat "Jaa, och så vet jag inte riktigt hur vi ska göra med lunchen..." Isabelle är superduper gullig och rar men hon tycks antingen tro att jag är helt grön i köket eller är hon bara lite hönsmammig och omtänksam, för som sagt var det första gången jag fick på eget ansvar fixa middag igår kväll...
Det var då ett krisläge igår eftersom att det Isabelle skulle på ett oförutsett möte på kvällen. Hur som helst så lyckas jag övertyga henne om att det löser sig och att jag ju kan fixa lite pasta och sådär.

Pasta blir det och jag hittar lite tomater och vitlök så jag bestämmer mig för att svänga ihop en tomatsås till pastan. Det lite kluriga nu är ju att jag ska göra något som Romain faktiskt äter och jag frågar honom först ifall han tycker det lät som en bra idé och jo, det tyckte han. Han fick vara med och smaka av såsen i slutet, jag tänkte han äter kanske lättare om han känner att han har fått bestämma lite själv. Men det var inga problem och han åt det. 

Jag finner tre goda anledningar till att baka:
1. För att hålla Romain sysselsatt och göra något roligt tillsammans.
2. För att ha en överraskning till de andra när de kommer hem.
3. För att Isabelle ska förstå att jag inte är helt tappad bakom en vagn när det gäller köket.

Letar ingredienser i skåpen och kommer fram till att jo, kladdkaka ska man nog kunna få ihop utan större besvär. Det är enkelt och gott, dels behöver man inte bakpulver i, för det vågar jag mig inte på här. Ingredienserna här är inte riktigt samma som i Sverige, dels namnet så klart och dels konsistensen så jag håller mig helst så basic som möjligt!
Vi grejar på i köket och lyckas minsann med en fin kladdkaka som vi smakar av till efterrätt innan vi skär upp den i bitar och lägger i en låda. Mumsigt!