Tre koppar te och en fjärde på gång..

 Barmark i två dagar och jag kunde känna ända ner i tårna att nu, nu är jag redo för vår! I går, fredag fick jag ett vykort på posten som visade ett underbart vackert vinterlandskap i Sälen. Med en lätt och mjuk suck saknade jag ändå vintern lite, den riktiga, vackra vintern. Jag lade vykortet på mitt nattduksbord, fortfarande med våren i mitt hjärta. Kvällen kom och lägg dags lika så. John Blund dök inte upp i önskad tid och jag kände hur outvilad och mör jag var i morse när jag steg upp.

Efter frukost får jag förfrågan om jag vill ta en tur i bergen. JA, det är klart!!! Lite natur att utbyta med denna stadsanda, tusen gånger ja! Packa macka, på med kläder och in i bilen. Vi väljer att promenera vid berget Puy de la vache. (För er som kan franska och vill läsa eller för er som bara vill kika på bild kan klicka på följande länk: http://fr.wikipedia.org/wiki/Puy_de_la_Vache )

Jag har fått låna ett par supersöta kängor och det var jag mer än tacksam för när vi väl var framme. För där fanns en massa snö! Jag tycker det känns heltokigt att jag stiger in i bilen med barmark och vårkänslor. För att sedan åka tjugofem minuter i bil och komma fram till ett vinterland.

Vi skulle gå slingan som vanligtvis tar drygt en timme. Vi missade nog någon stig, som förmodligen var igensnöad, för vi kom heeelt fel. Vi kommer ut på vägen, vi kommer in i små söta bondesamhällen med kor, gamla traktorer och hästar. Vi kommer in i skogen igen och vi hamnar på en landsväg. Vi hamnar på små stigar. Sedan in i skogen igen. Mina ben börjar tala om för mig på allvar att hörredu, efter tre veckors sjuktid följt av två veckors lathet, är detta inte acceptabelt. Fötterna och kängorna är tunga och ett skoskav smyger sig fram, allt tydligare under resans gång, men jag är  så otroligt tacksam för det faktum att kängorna, trots all blötsnö vi pulsat genom ÄR TORRA! Efter tre timmar i snön hittar vi äntligen bilen. Göta petter så skönt det var att få sätta sig ner i en bil som värmts upp av solen.

Promenaden var allt som allt härlig och så mycket vi fick se, alla små söta bondgårdar och vackra gläntor. Men allra härligast är det nu efteråt! Puh, har jag verkligen gått i tre timmar i snön idag?!
Jag trodde jag var mör i morse när jag vaknade men då kunde jag inte ens stava till ordet mör. Tre koppar te som sällan smakat så gott har jag sörplat i mig, en fjärde ska jag gå och hälla upp nu innan jag tar mig en dusch. En varm och go dusch.

Men alltså. Vilken dag. Vilken underbart, tokig och fantastisk februarilördag!