Det sa inte klick

Eftersom att jag snart ska hem tog jag kontakt med Xiang Yu, min kineskompis från universitetet. Vi har inte hörts av innan men jag tänkte att det kan ju vara trevligt att träffa henne en sista gång innan jag åker hem igen. Vi bestämde att vi skulle träffas idag vid tramway-stationen "Université" vid 10tiden för hennes lektion börjar 13.00 

Tog cykeln in till stan och mötte upp Xiang Yu. Jag frågade henne glatt vad vi skulle göra, om vi skulle gå en sväng eller vad hon ville. "Vi går och sätter oss i parken på en bänk" Aja okej, sagt och gjort vi gick och satte oss. Xiang Yu brukar inte säga så jättemycket så jag pratar på och frågar henne en massor om skolan och vad hon gör när hon är ledig. Hon berättar att de nya lärarna är konstiga och tråkiga, lektionerna är svårare nu och det är endel lektioner som hon brukar "missa" för att de är så tråkiga. När hon inte har lektioner och är ledig så sover hon. Eller tittar på film... Precis som i höstas, jag trodde kanske att det berodde lite på vädret att hon föredrog att stanna inne under den ruggiga hösten och kalla vintern men nu är det ju i alla fall 15grader sol om dagarna. Men hon tycker inte om att gå ut och gå, inte heller att titta i affärer och shoppa, inte heller hitta på andra aktiviteter. Det är sova och film som gäller. Läsa tycker hon heller inte om, hon brukade läsa förut men det gör hon inte längre säger hon. Jag börjar minnas varför jag inte kontaktat henne tidigare under detta året. Vi klickar helt enkelt inte. Vissa människor passar ihop och andra gör det inte. 

När vi suttit på bänken i en halvtimme och jag pladdrat på en massor (japp JAG pladdrade på) börjar hon titta på klockan... När jag är med henne känner jag mig som världens energiknippe. I jämförelse med henne är jag överpositiv, energisk och en riktig pratkvarn. Hon tycker nog jag är suuuuperdryg med tanke på att hon började titta på sin klocka och hon frågade mig om jag skulle äta lunch vid tolv. Öhm, nja jo lite efter tolv hade jag väl planerat, hur så undrar jag då. Jo för hon hade tänkt gå hem och sova lite innan lektionen började. Jag svarade att jag då tänkte gå runt på stan, kika lite i affärer och titta på folk innan jag drog mig hemåt, undrade även om hon ville följa med mig. Nej, hon ville hem och sova sa hon...
Hon är jättesnäll och jag tror hon tycker jag är snäll, men att bara vara snälla mot varandra räcker inte för att trivas ihop. Jag gav det ändå ett sista försök.

Så vid halv elva sa vi adjö. Hon gick för att sova och jag gick in till torget där jag spenderade en härlig timme i solskenet!