Pasta-rescue

Det blev en dag i parken. Eller ja. En eftermiddag åtminstone. 

Isabelle har sovit hela dagen, hon har influensa av något slag och
jag vet hur mycket dessa små brusfrön kan väsnas...
Därför var det nog bättre de väsnades och
lekte av sig lite energi i parken först, innan vi åkte hem för att göra läxor. 

Mina vårsommarskor, solskensdagen till ära!

Det börjar bli middagsdags för de små och Isabelle sov ännu.
Jluc kommer inte hem förrän vid elvatiden...
 Så jag slängde ihop en pastagratäng-liknande sak, den står nu i ugnen.
Man ser inte så mycket, men jag kan berätta för den som undrar,
 att det röda ovanpå är tomater.
Jag tog vad som fanns i kylen,
försökte använda så mycket rester jag kunde,
 för familjen själv är ganska dålig på det här.
Låter det bli gammalt. Och slänger det först när det börjar växa grönligheter på.
Eller snarare när grönligheterna och luddet lagt sig som ett fint lager ovanpå maten
och man kan leka gissningstävling om vad för mat som faktiskt gömmer sig där under.
Jag. Hatar. Att. Slänga. Mat.
Så, idag har jag räddat både lite pasta och skinka från kylen.
Såndär skinka man har på pizza ni vet?

Är jag nästan inte dagens mat-hjälte?