Saknad?

Igår kom mamma på besök. Det slår mig alltid var gång jag träffar en person som jag inte träffat på länge - hur mycket jag faktiskt saknat personen. Det är nästan så man glömmer bort lite med tiden. Egentligen är det väl tur så att man faktiskt kan tänka på annat än hur mycket man saknar alla! Är det bara jag som glömmer bort saknaden eller stämmer det in på er också? Att det är en funktion i kroppens försvar att hantera saknad?

Mamma och jag hade en mysig liten stund ihop och vi åt den biten varmrökt lax som blev över i fredags. Åh vad det är gott! Helt klart min favorit på julbordet. Det bara smälter i munnen... MUMS!

Just nu sitter jag i skolan vid en väldigt blå vägg, på en väldigt blå bänk och har just färdat min renskrivning av anteckningarna från dagens gäst föreläsningar. Börjar bli lite småhungrig så tror jag snart ska ta mig hem och göra en omelett eller något annat smaskigt att inmundiga. Annars har jag faktiskt inte mycket att rapportera om dagen.

Puss&Kram