Första advent

Plötsligt var det första advent och till på det kom också den första snön. I fredags passade jag på att baka, däribland lussekatter. Receptet var för 50 lussekatter och att baka så många själv är inte kul, därför la jag heller inte ner någon energi på att få dem i snyggt format. Det kan ju nästan kvitta för de blev väldigt goda ändå :)

Jag har nu också fått erfara hur man firar St Nikolaus. Stunden när det helt oväntat kom ett godisregn från hallen och alla kastar sig ner på golvet, den stunden glömmer jag inte i första taget. Jag satt stum och tittade förvånat på flocken av människor som ivrigt kröp runt på alla fyra i jakt på flest godisbitar. En halv sekund tidigare hade alla suttit stillsamt ner i soffan och umgåtts, nu kröp de hetsigt rundor på golvet... Vad. Hände. DÄR? Det var en himla rolig upplevelse och jag skulle vilja beskriva det hela som en upphottad version av vanlig svensk julafton ;)

I natt sov vi i soffan hos Eriks kusin. Somnade till skenet av brasan i deras mysiga lilla hus. Vaknade mitt i natten av att deras kattunge är i mitt ansikte. Puttar ner honom men han kommer upp igen med sina leksugna tassar och vassa klor! Kissemissen är helvild och hoppar runt på täcket för att leka med oss medan vi bara vill sova och vi gör allt vi kan för att hålla tårna innanför täcket. Attackerar minsta lilla kroppsdel som rör sig under täcket. Jag tar skrället i nackaskinnet och slänger ner på golvet åtskilliga gånger. Det hjälper inte. Håller en kudde och puttar ner honom precis när han hoppar upp. Igen. Och igen. Och igen. Jag känner att jag hatar detta monster till katt! Till slut tröttnar han och jag lägger mig tillrätta på kudden. Sedan hör vi hur katten hittat Eriks halsband och leker runt med på golvet. Erik får gå upp och lägga undan det. Han hinner knappt krypa ner igen förrän katten har fått tag i hans glasögon också. Erik blir argare och argare på denna katten och jag som också var arg börjar skratta i stället. Att en liten kattunge kan vara en sådan odåga!? Nästa gång kattungen hoppar upp, börjar jag kela lite med honom och det dröjer inte länge innan han lägger sig tillrätta mellan Erik och mig och spinner högt. En sådan liten SÖTNOS den katten är. Jag glömmer snabbt vilken odåga han just varit och blir helt förälskad i det lilla knytet. Sån liten och mjuk varelse, och så ofantligt söt. Charlie som kattungen heter, var hos oss hela natten och jag måste säg att han suddade ut min kattfobi jag fick när jag var i Frankrike. Jag tror även Charlie botade lite av Eriks katthat, men han kommer nog inte erkänna det... ;)

Att vakna upp den första advent bredvid världens bästa pojkvän och världens sötaste kattunge i famnen är förmodligen det bästa sättet man kan vakna på - jag lovar! :)