Mount Everest

Eftersom att jag lägger upp en föreläsningsbild tror ni säker att det är på en sådan jag har befunnit mig idag. Men icke. Vi har i stället hållit tal, tre minuter långa festtal närmare bestämt. Tre minuter låter inte så mycket kanske, men det är en hel evighet när man står och ska hålla tal och heter Sandra! 

Och vet ni?  - DET GICK SUPER! Jag hörde mitt hjärta slå, händerna darrade och jag ville bara därifrån MEN jag klarade mig utan manus (!) OCH jag lyckades rädda situationen trots att jag fick spader och klantade till inledningen. (Hur lyckas man ens säga fel på första meningen?) I mängden var det bara ett vanligt mossigt tal men för mig var det som att bestiga Mount Everest, jag har ALDRIG klarat mig utan manus i hela mitt liv - och definitivt inte i tre hela minuter! Som belöning sitter jag nu och mumsar på negerbollar eller chokladbollar, kalla dem vad ni vill.