Har satt mig tillrätta i min svarta lilla IKEA-fåtölj. Tekoppen står bredvid mig och jag har precis slösurfat en stund nu sedan jag kom hem. Igår tömde vi det absolut sista och slutstädade Eriks lägenhet. Lite vemodigt men ändå skönt. Ett kapitel stängt, vidare på nästa. Främst för Eriks del då.
I morse när klockan ringde 5.30 var jag inte speciellt begeistrad över att stiga upp men när klockan var halv åtta och jag anlände till Landskrona station var jag glad över att jag gått upp i tid. Morgonsolen värmde mjukt genom höstkylan och jag beslöt mig för bojkotta bussen och promenera hem. Tog vägen om kusinerna där bilarna stod utanför med ett orört täcke av morgondagg. Inte en kotte syntes till. Deras hus och resten av gatan, ja rent av hela staden kändes nyvaken.
Morgonpromenader är bland de bästa promenaderna som finns. Är man uppe tillräckligt tidigt så är man ensam med morgonen och soluppgången. En känsla som inte blir rättvist bedömd av ord, en känsla som måste upplevas för att bli förstådd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar