onsdag 5 februari 2014

Pinsamma alkoholnormer

Önskar nästan jag vore född i södra Europa. Frankrike, Spanien eller Italien. Där maten hyllas och måltiderna är en form av umgänge smyckad av gastronomisk njutning. Där maten inte sällan har en historia som gärna berättas för nykomlingar. Där traditionella alkoholkonsumtionens fokus ligger på smak. Lite mindre, lite dyrare, lite finare. Som en riktig delikatess.
Deras sätt att föra sig är charmerande. Självsäkra talar de fritt om sina åsikter, ofta vid matbordet, höjer gärna rösten och gestikulerar för att understödja sina ord. Diskussionerna är engagerade, hetsiga och passionerade. Fascinerande.

Men jag är född i Sverige. Där alkoholtraditionen bygger på mängden alkohol och mindre om smak. Där det är status i att ha "en bakfylla from hell" (!?) och att skryta om sina fyllebravader. "Den mesiga svensken" från lilla landet lagom dricker sig redlös i ett desperat försök att stärka sitt självförtroende och status för en kväll. Vad som i praktiken händer är att denne mister sitt omdöme och balans, blir högljudd och störig. Alternativt hopsjunken med dregel och resterna av spya i mungipan, i många fall oförmögen att ta hand om sig själv. Dessutom genomsyras denna tradition av en hets att förmå sin omgivning till att följa med i samma fördärv. IQ's senare reklamer som parodierar svensk alkoholkultur beskriver detta ganska bra och visar verkligen hur pinsamt löjligt och patetiskt beteendet är.

Om man avviker från normen och säger nej till alkohol blir man klassad som udda. Mesig. Frågan är vem som är mesigast? Personen som inte vet varför denne dricker utan gör det automatiskt för att passa in i mallen, eller personen som avstår och riskerar elaka gliringar till följd av sitt val?


//Trött på alkoholhetsen och nej, jag är inte nykterist.

Är medveten om att det jag beskrivit ovan är grova generaliseringar, att ingenting är svart eller vitt. Men det beskriver också den bild och uppfattning av Sveriges alkoholkultur jag bildat mig under mina 21 år som svensk medborgare. Och ja, jag börjar meningar med ordet "men".

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar