Nej nu får det vara nog! Jag tänker inte vara med på det här längre utan från och med nu kommer jag att låtsas att jag inte är sjuk, tills den dagen jag faktiskt inte är det. Så ont i halsen och snuvig i näsan och lock för öronen, det finns inte längre i min värld, eller ja, det har åtmistone inte längre någon betydelse i min värld. För vet ni, det har snöat över natten och nu har det upptöade, dåvarande 3cm tjocka snötäcket ersatts av ett drygt tiocentimeters-täcke och världen är vit och helt uuuunderbar!
Romain i morse; "Sandra, vi kan inte gå till skolan idag. Det är för mycket snö"...
Före & Efter snösopning
Vi närmar oss skolan och kan höra från skolgården vilken glädje och energin snön gett. När vi väl kommer fram möts vi av glada tjoanden och ett gäng rosiga kinder som Marine och Aymeric inte är sena att bli en del av. När jag lämnat Romain i sitt klassrum pulsar jag hemåt för att skotta trottoaren utanför huset. Det var lättare sagt än gjort. I garaget gör jag en grundlig genomsökning efter en skyffel eller liknande att använda mig av med det bästa jag kan hitta är en klen borste som jag undrar om den egentligen inte är för inomhusbruk. Nåja, man tager vad man haver och jag lyckas hjälpligt få fram en gång åt fotgängare som passerar - för snö i skorna är faktiskt inte kul!
När händerna är både kalla och torra av kölden och jag anser mitt snöskottande (läs snösopande) vara färdigt går jag in och tar mig en näsduk till min rinnande näsa. Strax därefter brygger jag mig lite te som jag just nu sitter och avnjuter...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar