Adrenalinvulkanen

Det är i skuggan av molnen som man inser hur ljust och varmt det blir när solen tittar fram. 

Jag måste bara säga att jag verkligen tycker om kursen vi läser nu, språkstrategi och retorik. Det känns så rätt för mig. Den skriftliga biten tycker jag om, jag vill så gärna utveckla mig där. Plus den muntliga biten som jag verkligen måste utveckla.

Jag känner lite hatkärlek till att hålla föredrag. Jag tycker om tanken på att hålla föredrag, att engagera publiken, utmana mig själv och  få en liten adrenalinkick. Det är bara den lilla, lilla detaljen att den lilla adrenalinkick jag tänker att jag kommer få urartar i ett utbrott från den största adrenalinvulkan ni kan tänka er. Denna vulkan öppnar upp alla ventiler så fort jag ställer mig på scen. Därefter forsar adrenalinet hejdlöst ut i kroppen och får mig att bli både yr och varm. Aldrig heller tycks adrenalinet ta slut, reserverna är outtömliga! Benen darrar, händerna darrar, rösten darrar och jag lovar att jag kan höra min puls slå högt i sjuhundranittio. Black-outen kommer som ett brev på posten och om jag har tur så glömmer jag bara hälften av vad jag ska säga. 

I really do need some practice! 

Och för att avsluta lite fint kommer här en bild som inte alls har med texten att göra utan är resultatet av min kvällsmat för ett tag sedan (: