Inte ett steg.

Inte ett endaste litet steg under hela sommaren. Har verkligen letat och sökt inom mig för att hitta löparlängtan och springsuget men utan att lyckas. Känner inte alls för att springa längre. Knappt gått någonting heller i sommar. Har jag inte jobbat så har jag städat, eller också bara suttit rätt upp och ner och lyssnat på musik. Latat mig helt enkelt. Ingenting annat än latat mig!

Och det har jag varit helt okej med. Tills idag. Jag var ledsen och nere, allmänt deprimerad och ville ingenting. Fullkomligt orkeslös. Orkade inte ens tröstäta, och det är högst ovanligt vill jag lova. Så jag fick för mig att jag behövde luft, snörde på mig gympaskorna och gick en promenad på säkert en halvtimma. Nu är jag hemkommen, mycket piggare och jag känner ett litet "go" någonstans inom mig som vaknat till liv.